Ödets symfoni
0kommentarer
Kyssande evigheten
vandrar jag
på gyllene stoft
en väg beströdd av händelser
sammanlänkade
varandras närvaro
i en helhet
valurnans ångest
om att rätt väg skall dras
i ödets valkamp
timglasets sand rinner
sakta korn efter korn
sanden
snart genomstrilad
tiden
den icke existerande
har snart runnit klart
ödets ögonblickliga händelser
drabbar mej
i sekunder i från bortglömda dagar
symfonin av händelser
hågkomster
sveper förbi
genom min minnesbank
tider i från förr
bilder i från framtiden
en kaskad av brokigheter
svindlar mitt hjärta
symfonin
ödets labyrinter
seglar rakt i genom mitt liv
öppnande dörrar
till ett slutet liv
öppnat
till applåderna i från
ett hjärtas röst
Catarina©
Kommentera