Ödets symfoni

0kommentarer



Kyssande evigheten

vandrar jag

på gyllene stoft

en väg beströdd av händelser

sammanlänkade

varandras närvaro

i en helhet

valurnans ångest

om att rätt väg skall dras

i ödets valkamp

timglasets sand rinner

sakta korn efter korn

sanden

snart genomstrilad

tiden

den icke existerande

har snart runnit klart

ödets ögonblickliga händelser

drabbar mej

i sekunder i från bortglömda dagar

symfonin av händelser

hågkomster

sveper förbi

genom min minnesbank

tider i från förr

bilder i från framtiden

en kaskad av brokigheter

svindlar mitt hjärta

symfonin

ödets labyrinter

seglar rakt i genom mitt liv

öppnande dörrar

till ett slutet liv

öppnat

till applåderna i från

ett hjärtas röst

Catarina©

Kommentera

Publiceras ej