greenskyandpinkclouds

 

Minut för minut i livet som går

Varje droppe av sand i tidens bägare rinner ned 

i en strilande virvel står tiden aldrig still

i varje andetag en vindpust tycks dröja

 

I en öken utan tårar 

bara sand så långt ögat når 

I ett blickfång genom livet 

i månskärans sken

En avbild i sanden

varje korn har sin plats 

i en dyn av dessa korn livets palats sakta byggs 

 

En byggplats i universum rymmer allt 

Livets hela spektakel vilar där

I skuggan under palmblaadens bredd vilar skuggan brevid solljuset i själens gryning

I stort och smått vandrar vi på själens vingar 

Utan kraft i vingarnas slag färden stillas av

 

Utav kraft i från ett växande hjärta flyger vi lätt genom själens korridorer till friare vidder 

 

I en frihet likt öknens sandkorn böljar vi fram

skapar nya föränderliga dyner i framtidens gemak

 

Med en lätthet som i varje korn vår färd skall då bli

Svävande nyskapande färd väver nya vingar till vår själ

 

I framtiden träder vi in vingslag för vingslag 

Sakta bär färden vidare med oss in i framtiden 

 

Catarina

 

 

 

I evigheten finns allt.......... 

Gryningsljus

I mina ögons gryningsljus ser jag dig stråla 
Du lämnar stjärnspån i mina ögon 
Du lämnar spår av varma vårvindar i min kropp 
Du känns i min själ som en sång i från urminnestider 


Förevigt vill jag vandra genom framtidens sanddyner med dig vid 
min sida 
I genom evigheternas salar av upplevelser 
Se in i elden av minnenas lågor och bortom dem 
Stillheten i Tystnaden

 

Tillsammans

I spåren av framtiden 
Vandrar fotspår av gårdagen 
Tillsammans in i evigheten 
Hand i Hand

Catarina©

Rör vid dig Sträcker ut min hand  Kan nästan känna dig  Din sträva kind som inte är speciellt rakad  Känner doften av dig  Andas in  Du känns så nära  Mina andetag fylls av dig  Drar in dig i mina lungor  DU värmer mitt bröst med din närhet  Din Kärlek  När jag sluter mina ögon så känns det som om du är här  Du är så nära  Närmare än du kändes när du var här  Utan hinder så kan vi bara vara i varandras närhet  Vi finns här tillsammans  Långt borta men ändå så nära  Inget skiljer oss åt  Endast tron på det som är  Men i hjärtat så finns du  Du finns här för mig  För när Du gick så blev Du ändå kvar  I din närvaro så lyser du upp min dag  För alltid levande för mig  I mig    Catarina©

 

 

 

 

Kaffe doft.............. Ögonlocken lyfts sakta Vänjer näthinnorna vid solens ljus   Himmelsblått möter ögon Solens strålar smeker Värmer sinnen   Tanken vandrar ut i solljuset Tar emot dagen Omfamnar varandet i nuet   Vandrar sakta framåt på trottoarens grus Knastrandet under sulor    Lekande leenden möts i tidig promenad Nyss smekta av dofterna i från nyvaken stad   Tanken återgår Känner doften av nybryggt kaffe Ringlandes upp  Smekande mina sinnen   Andas in Tar en klunk   Hett ...Starkt....Gott   Så börjar min  dag i dag

Catarina©

 

 

 

Förvisad Lämnade med tunga steg  Platsen  Den som hade varit hans hem  under lång tid  Många år  Tid att gå  stegen i från  Önskningarna  om hans försvinnande  ökade  Tung i hjärtat  Stor sorg  Lämnade inte utan insikt  Handlingen var fel  Det han gjort  En evighetshandling  präglar hans liv  De som kommer  Evighetens avtryck  Instämplat i hans själ  Vandrade ut ur byn  Huvudet ödmjukt böjt  Vördnaden för de han skadat  Närheten i hans kamp  Det som inte fick hända  Skulle aldrig mer hända  Slutet utan slut  Avvisad till ensamhet  Avskildhet i evighet  Inåtblickandet  hans enda sanna vän  I månskensfyllda nätter  frågar han stjärnorna om svar  Svaren  de han redan har  handlingar aldrig mer ogjorda  Spåren i liv  möten i kommande liv  Insikt  Återgäldandet  Själens resning  Återfunnen kärlek  Den själsliga vittnesbörden  om livets oåterkalleliga  längtan efter skörhetens kärlek  Skörheten i varandets  evinnerliga  outröttliga  sökande efter  kärleken  för evigt  Stilla ser han ut  Framtiden  Kontemplationen  Ensamheten  Livets sista stig  Stillheten  Snart  En bra dag att gå

Catarina©

Behöver inte

Livets lek jag lever 
tycker jag 
ok det är 

so what 

mej själv håller jag kär 
väldigt nära 

jag alltid är 
där jag är 

så varför skulle det ha betydelse 
vad andra vill 
de får vilja någon annanstans 

"görsomvi" orkestern 
får inte spela här 

botaniseringen i mitt liv 
min exkursion 
ingen annans 

så om inte jag sitter 
där jag satt i går 
spelar roll 
sitta still 
i själens boning 

nej 

ingen förskoning 

sätt in dej själv på livets upplevelsekonto 
kanske någon checkar in 
tar ut dej 
njuter av det du har att ge 
upplever dej 

nya insättnigar 
uttag 
äger rum 

livets mirakler hoppar man inte av 
deltar 
självtagnings stationen 
alltid öppen 

självscanning för livet i denna line 

endast 

Catarina©

En vandrare

 

Asfaltens ångor smeker  mina fotsulor

det tröttar min själ

vill känna mossan fukta mina fötter

ge dem livet åter

 

Vill vandra dit stigen tar mej

Över mossbeklädda kullar

över böljande fält

Genom trollfyllda skogar

Dit där småfolken bor

 

Sitta ned i en dunge

i gryningsljusens tid

Dansa med älvor

Lyssna på deras sång

Dela deras visdom

Hoppets vision

 

Vandra genom björkarnas salar

Vila under tallar

Sova en stund bland mossa och lavar

Ett med det allt som andas omkring

 

Vidunderlig grönska

smeker min själ

Flödar in i min kropp

Fylls av livkraft

 

Vandrar över bergen de blå

ner genom dalar

de gröna

över vattendrag

virvlande vatten stänker min kropp

 

Påfylld av naturens godaste guld

kan jag åter vandra stadens gator

Känna ångande asfalt under mina fotsulor

 

Men vetskapen om att

ett stenkast bort

Väntar mossan ...skogen ...

på återseendet

 

Catarina©

när livet rämnar under fötterna ...

 

allting försvinner......

 

ensamheten är det som är....

grunden är skadad ...

 

När det rasar....

 

Likt stenar som faller

Muren som krackelerar

Sprickor i grunden

 

Skakad ända in i märgen

När livet faller i från en

människor vände sej om

jag såg vad jag inte ville se

 

Sidorna

de som funnits

men i mina blå ögon

fanns de inte

såg inte allt

 

Att i sin egen förnekelse blunda

för något som varit där

i ett skimmer av godhet

så såg jag inte

ville inte se

 

Jag tillhörde de som såg det goda

ingenting annat

fanns ingen tro på missbrukandet av andra

inte mot mej

fanns inte i min värld

 

Men när första sprickan visar sej

följs den av fler

När man kan se i genom fasaden

då kan man inte blunda längre

öppna ögon som inte går att stänga

 

När alla slöjor dragits bort

Ser man allt för vad det är

Naket

Utan nåd

Smärtsamma seenden i min själs inre resa

 

Att bygga upp tar tid

sten för sten

Sprickor att laga

Tårar ...svett .....

Bit för bit

 

jag vet jag har byggt

efter att ha lämnat

Liv...människor...saker .....upplevelser...

 

Jag vet i dag

 

det gjorde mej starkare

visare

det skapade mej

gjorde mej mer unik

drog mej närmare mej själv ...min själ

diamanten blev klarare

Catarina©

 

Gråa skuggors dal

Bland de grå livlösa trädens grenar

Skymtar livlösheten vandrandes med steg utan kraft

Ensamhetens andetag sveper in allt i en disig dimma

Hopplösheten hänger i från grenar likt uttorkade hjärtan

En sky av tvivel sveper förbi

Bildar rysningar efter min ryggrad

Uttömt liggandes vid mina fötter

Hjärtat en gång levande pulserande

Sorgsenheten strömmandes ut ur de öppna såren

 

Livets sårbarhet naket skådat i ett förgängligt landskap

I ett liv utan ord

Utan  liv

I de träden slår inga knoppar ut

Bryts ned till skrumpenhet

sakta fallandes mot marken

I de gråa skuggornas dal finns inget liv att leva

 

Endast ensamhet att andas

 

Catarina©

 

Ta min hand

tar du min hand 
går jag med dej 

vandrar en bit av din väg med dej 
vill du dela några steg med mej?? 

vandringen i sej 
kan bli en stilla meditation 
pratar gör vi bara om vi behöver 

vi kan vandra i tystnaden 
mötas där 

orden spelar ingen roll 
mötet i vandringen 
står över alla ord 

Vi kan gå delar av vägen tillsammans 
den del som är sann för oss 

steg för steg 
närmare framtiden 

dåtiden bakom oss 
nytt 
steg för steg 
oändligheternas möjligheter 
vilar i våra händer 

i vår stund tillsammmans 
är det just där 

i våra händer 
allt vi behöver 

för att 
vandra en bit av vägen tillsammans 

om du vill 

fatta min hand 

går vi 
en bit 

tillsammans

Catarina©

 

 

Inte ens nu

när allt är precis som det är 
då vandrar jag omkring 
i kring i illusionernas slöjor 
lyfter på dem 
sveper undan dem 
med mina tankar 

är det en illusion livet 
är det så 
eller är illusionen verkligheten 

verkigheten ....illusionen 
detsamma 
allt är nu 
strävandet 
verkligt 

en förfining av själen 
närmare 
nära 

att få vara det som är 
som är helt 
som är det som vi går emot 
öppna 

utanför eller i illusionen 

bläddrar i blocket 
med mitt livs anteckningar 
var det verkligt eller en illusion 

när slöjorna lyfts 
viks åt sidan 

allt blir samtid...nutid 
här i detta nu 
verkligheten i detta nu 

bygger mina illusioner 
visioner 
med mina drömmar 
med mitt hjärta 
vandrar jag bland silverslöjor 
mellan dimensioner i illusionernas värld 
hängivet sökande andra världar 

i mitten av mitt universum 
seglande 

min själ sökande 

Catarina©

 

Blomsterstolen

den blomstertäckta stolen 

där sitter hon 
vilande 

med utsträckta händer 

mottagande livet 

fjärilsvingar nuddar hennes kinder 

placerar färgernas stoft i hennes händer 

givande 

delar hon med sej 

av vingarnas färger 

virvlande seglar de 

ut genom etern 

sökande efter hjärtan 

de som söker färg 

vingslagen nuddar hjärtan 

vackra färger 

sprids i hjärtans kamrar 

värmande 

livgivande 

stolen fylls av fjärilar 

blommor 

vackraste färgerna 

blomster rankorna växer 

sprider sej 

likt ringarna på vattnet 

flödar färgerna 

finner de sökande 

längtande 

hennes händer öppna 

givande 

vägen till det outgrundliga 

läkande 

fjärilsvingarnas slag 



Catarina©

 

Du är

inre 
i det innersta inre 

mitt inre 

där är du 

tog dej dit 
var inte beredd 
räknande inte med 

någon som du skulle komma 
svepte undan allt mitt skydd 
min pansar 

slet av mig allt 
stod där naken 

naken för dej 

bara för dej 

skälvande 
sårbar 
nervtrådar dallrande 

kom som du är 
sa du 
eller kom inte alls 

helt och fullt 
inte bara kanske 

i tveksamheternas oändlighet 
magasinerade jag all ångest 
alla rädslor 
slängde kvittot 
och steg fram 

sa 
ja 

ta mej som jag är 
helt och fullt 
överlämnar mej till dej 

öppnar mej för dej 
kliv in 
kärlekens välkomstport 
öppen för dej 
kom in 
dröj kvar 
var hos mej 
ännu ett tag 

du är i mej 
jag är i dej 

lyfter tillsammans 

 

De vi inte ser ...de vi blundar för ...inte vågar fråga....

Hur är det? Hur mår  DU?

Taggtråd

Blek natt placerar rysningar längs ryggraden

Blåsten utanför piskar regnet mot rutan

 Likt armar

Klöser de fönsterrutan

Gnisslande kvistar

Skär i öronen

 

Ensamheten

Ren skär nattsvart ensamhet

Hennes andetag ekar i tystnaden

Taggtården skär i genom hennes ådror

 Smärtan i själen mer närvarande i natten

 

Hon skriker de tysta orden

De som ingen hör

 

Sitter väntande

Väntar på att något ska förändras

Att hennes ärr ska läkas

De i själen

De som finns överallt på hennes kropp

När blodet slutar droppa

Så börjar det igen

Bultandet

 Smärtan

Igen ....Igen...igen

Tråden Taggtråden river

sliter henne itu

Igen Igen Igen

 

Catarina©

 

Sköljer

I livet 

genom skuggornas dal 

färdas jag ljusår härifrån 

flyter ut i bland universums lyster 

fångad av ljuvligheten i den kristallklara 

diamantnatten 

når ut i det klara gnistrande 

svävande på en våg av tillfredställelse 

ser jag fram emot nya resor 

lättheten präglar nattens böljande serenad 

själens boning förslöses genom varandets 

böljande våg 

frigörelsens totala övergång 

övergången slutgiltiga ode till kärleken 

till livet 

sköljande över som en våg byggd av universums 

finaste instrument 

kärleken 

Catarina©