greenskyandpinkclouds

när livet rämnar under fötterna ...

 

allting försvinner......

 

ensamheten är det som är....

grunden är skadad ...

 

När det rasar....

 

Likt stenar som faller

Muren som krackelerar

Sprickor i grunden

 

Skakad ända in i märgen

När livet faller i från en

människor vände sej om

jag såg vad jag inte ville se

 

Sidorna

de som funnits

men i mina blå ögon

fanns de inte

såg inte allt

 

Att i sin egen förnekelse blunda

för något som varit där

i ett skimmer av godhet

så såg jag inte

ville inte se

 

Jag tillhörde de som såg det goda

ingenting annat

fanns ingen tro på missbrukandet av andra

inte mot mej

fanns inte i min värld

 

Men när första sprickan visar sej

följs den av fler

När man kan se i genom fasaden

då kan man inte blunda längre

öppna ögon som inte går att stänga

 

När alla slöjor dragits bort

Ser man allt för vad det är

Naket

Utan nåd

Smärtsamma seenden i min själs inre resa

 

Att bygga upp tar tid

sten för sten

Sprickor att laga

Tårar ...svett .....

Bit för bit

 

jag vet jag har byggt

efter att ha lämnat

Liv...människor...saker .....upplevelser...

 

Jag vet i dag

 

det gjorde mej starkare

visare

det skapade mej

gjorde mej mer unik

drog mej närmare mej själv ...min själ

diamanten blev klarare

Catarina©