Livets poesi
ödsliga stränder vandrar han på
skärvor av hans krackelerade liv
utspridda över öde strand
hans hopp...tankar ...planer
spruckna
tillintetgjorda
vilse i världen stod han nu där
iaktagande
kände sin egen puls
hjärtats slag
kampen i hans inre
att bli kvar i sitt centrum
det som höll honom kvar
i hoppets ljus
präglat av den kärlek
den som en gång fanns i hans liv
horisonten närmade sej
mot stranden
mot honom
skärvorna
de som lämnats kvar
sprucket liv
löstes upp
blev till damm
nytt liv
pussel skulle läggas
sammanfogning
av liv
nu såg han horisontens ljus
nära
lysande
vägen ut
vägen in
i stundande tider
nytt välkomnande liv
ihoplagda bitar av liv
skaldande av livets poesi
ur hjärta in i själ
Catarina©
