han lyfte huvudet mot himmlen
kände den svalkande vinden svepa över ansiktet
han kände
han lever
andas
in ..ut
tänkte tillbaka 
när han trodde att allt började
när han tappade bitarna 
de som han förlorat
tappat 
inte behållit
för det var han som släppt taget om sitt hjärta
ingen annan har gjort det
erfarenheterna hade han fått hjälp med
men ingen hade någonsin bett honom
lämna i från sej bitarna i från sitt hjärta
han kunde behållit dem
kämpat för dem
behållit smärtan , känslorna
inte bara släppt i väg 
stängt av sitt hjärta
kändes så sorgligt när han tänkte efter
att lämna ett pulserande hjärta vid sidan av livet
stänga det för kärleken
känslorna
allt
som ett stort försvar emot om världen
att inte behöva känna igen
ever
vad kan vara så hemskt att man förnekar sej själv att känna
ja han visste ju om sitt livs erfarenheter
han vet
rädslan för det som varit 
att känna så igen
aldrig mer
inte så utsatt
men heller aldrig mer så ensam
utan kärlek
det kommer att ta tid 
men de säjer att den läker alla sår
tiden
just nu skulle han behöva världens största plåster
så han kunde sätta det på sitt hjärta
för det hade börjat blöda
han ville att det skulle sluta
men samtidigt inte
visste djupt inom sej 
att detta var någonting
 som hörde till
renande
avskalande
så naken som han kände sej nu
 hade han aldrig tidigare kännt sej
som alla hans nerver låg utan på huden


 

kapitulerade.....
han överlämnade sej själv i kärlekens vård
hade den förtröstan att allt skulle ordna sej nu
med lika mycket arbete som han lagt ned på att hålla allt borta
ute ur sitt liv
lika mycket tid tänkte han nu lägga ned på att återställa allt
tillbaka till sitt ursprung
bultande 
levande vitalt
med kärlekens hjälp så är allt möjligt..
resan kan börja
allt är packat för hjärtats återkomst
tillbaka
på plats i hans liv

forts....

 

 
 


att känna ...det var vad han önskade sej
känna kärlekens flöde i sin kropp
i sitt hjärta
hur kan det bli möjligt
vad gör man för att uppnå det
hur lever man sitt liv då
för att få känna en del av det underbara 
som så många andra verkar leva mitt i
han kände som om han alltid stått utanför
och tittat in
inte deltagit
inte varit med
annorlunda 
men kan det vara så fel
att inte passa in
alltid vara fel
kanske handlar det inte om att vara fel
det kanske handlar om att vara rätt för sej själv
inte behaga andra
för deras skull
att vara rätt för sej själ
öppna hjärtat och ta emot sej själv
helt och fullt
precis som den jag är
hur kan jag älska någon som mej tänkte han
vad är det som är så speciellt med mej
ingenting
jag kan inte se någonting hos mej 
som skulle kunna vara så värdefullt
så speciellt
att det skulle göra mej unik




vad kan jag göra för att nå fram till mej själv???
 han hade nog kommit så långt nu
så långt i från det som kallas kärlek
det som ska vara så stort 
så grandiost
jaaaaaaaa.....
vad????
hur kommer jag vidare 
han bestämde sig där
mitt i sitt elände 
att så här kan det bara inte vara 
inte få fortsätta
så här vill jag inte leva
vill leva mitt liv
inte vara en åskådare
mitt liv....

forts......

♥Catarina♥



jaaaa....han var trasig 
söndersprucken
bitar hade fallit i från hans hjärta
bitar som han inte visste vart de tagit vägen
de hade fallit av efter vägen 
allt eftersom hans hjärta hade spruckit
han kände att de fattades 
hade skapat tomrum
han ville inte ha det så
tomma rum i hans hjärta
som inte var fyllda med något
han önskade sej ett helt hjärta
ett levande 
pulserande
han kom inte i håg om han hade haft ett helt 
stort fullt fungerande hjärta någon gång
om det var så .....då var det länge sedan
längre än att han mindes
det var så länge sedan så han kunde inte ens komma i håg känslan
av hur det kunde kännas
för det mesta kände han ingenting
på  senare tid hade han kännt att han saknade någonting
ett tomrum som skulle fyllas
saknad
inte bara värk
smärta
vissa dagar låg han bara i sin säng
fylld av ren blodröd ångest
ihopdragen
med armarna runt benen 
ihopkrupen
utan att veta 
utan att kunna sätta ord på vad det var han kände
samtidigt som ångesten rev och slet i hans kropp så var han samtidigt tacksam över
att han kände något
inte bara vara fylld av ett stort tomrum
ett sorts vaccum
den här känslan var i alla fall en känsla
någonting att ta på
rädslan som han haft tidigare för vad han kännt
var inte lika stor
det kändes som om han närmade sej
ja ..just det 
sej själv
att börja förstå bristen på känslor
frånvaron av känsloliv
att ingenting inte riktigt kunde nå honom
inte såra honom 
inte heller riktigt beröra honom
så var det faktiskt
men att han nu funderade på att så här kan det väl inte vara meningen
att livet skall vara 
inget mer än det här
tomma dagar
ännu tommare nätter
stirrande i taket 
funderande på vad som är fel
vad han kan göra
värken i hjärtat


han drömde om att få känna värme i hjärtat 
kärlek...
vad är det 
hur känns det 
innerligheten
någonting............forts.........

♥Catarina♥

Jag ville jag vore....

 

 

Önskar vi alla att vi inte var här

Önskan om att vara där

Där som inte är här

 

Varför undrar jag då i bland

Varför är man inte nöjd med att vara

Bara vara i sitt eget

I den lilla värld som är vår

 

All den strävan

för att komma någonstans

All den bävan

för att inte komma någonstans

 

Vart vill vi

Vart är vi på väg

Hjälp oss snälla någon

Säg vart är vi på väg

 

Inte nöjd

Inte glad

Det passar inte mej

Fyller inte mej med behag

 

Ville ju vara någon annan ett tag

trodde inte det dög

med att bara vara jag

Tyckte helt enkelt att livet det sög

 

Men till vilken nytta kan det egentlgen vara

Att i någon annans värld vara

Tänk att i stället bara få vara Du

Ingen annan

Bara DU

 

Helt unik i  ditt slag

Inte det allra minst vag

Du kan bara vänta

Känna pulsens slag

 

Men stilla nu

Kan du känna

Kan du se

Allt det vackra

Allt det som du kan ge

 

Stanna upp

Bara var i det du är

Le

Se dig omkring

 

Kom i håg

Du är viktig

Du är Du

Du är här

 

Catarina©

 

 


Såret

i det blödande såret 
rinner känslorna fram 
väller ut 
sväller över 
blodröd smärta 
naken 
nervtrådar som vibrerar 
ligger utanpå naken hud 


tomt 
iskallt 
nattsvart 
skärande knivar 
i hjärtat har slagit bo 
hugger 
skär 
känslor itu 


det som finns kvar 
naken grå tomhet 
iskall smärta 
skakande hela själen 
i från rot till topp 


kommer aldrig mer vilja vakna 
sova allting bort
vaccum 
tom butelj 
så känns det 
pantad 
inlämnad till återvinning 
återskapad 
till en glättig sak 
plastig 
okännande 
nollad till kropp och själ 
ny 
förutsägbar 
innanför ramen 


NEJ!!!
lever utanför 
runtomkring 
känner 
lever 
andas 
nu

 
Catarina©

 

...jag ler

i en värld utan slut 
finns allt 
där finns jag vandrande efter livets stig 
allt jag behöver finns där 

möten efter stigen 
vandrande 
skapande erfarenheter 
river ner och bygger upp 
jämnar stigen 

små små gropar 
äventyr 

kära sorger 
besvär 
glada skratt 


jag ler inombords 
skrattar av glädje 
dansar min väg framåt 

om jag möter dej 
jag lovar 
jag ler

 
Catarina©

Obrukat...ej använt



älskade

förlorade


obrukade hjärtan

ej sargade

skårade med tandad kniv

stängda

inte blödande av sorg

förseglade

bultande av glädje

svävande

bortglömda

fladdrande

av kärlekens

svindlande nyförälskelse

värmen

kärleken till de kära

de nära

förnyelse

obrukade

brukbart

barrikader

inte öppnade

för livet

kärleken

i hjärtat

för att brukas


förbrukas

läkas

helas

nya förälskelser


utslitna

slitna

blomstrande kärleksprunkande

hjärtan i nyförälskelse i livet

evigt brinnande i kärlekens eldar

i hjärtats djup

öppnande

av kärlekens port till livet

glödande

 

Catarina

 


Genom elden

 

har vandrat många mil

många långa
strävsamma mil

motvind - medvind

uppför
ett antal gånger nedför

genom skärselden
vidbränt hår
blev det rött då
gjorde det ont

brännsår
skärsår i mitt hjärta

en del smärta
ljuvligt smärtsamt
nära
känns nästan skönt
när smärtan vidrör mitt inre

lever
då känns det inom

när man vandrat genom elden
vidbrända fotsulor
glorian lite svedd på sned

men inom
sakta lysande

elden gör mej stark
på andra sidan
väntar svalkande regn

ger mej liv
hopp

en tro
insikt
att ur askan reser sej
Fenix
stark

mot nya mål
nyskapande liv
skimrande fjädrar lyfter mej mot skyn

 

Catarina


 
Besjälad
 
I stillheten av ett liv vandrar jag fram
Ser framför mej ett liv jag tidigare vandrade i
I tomheten vandrade jag själslös utan mål
Sökande efter evigheternas skatter
I hopp om att finna det jag sökte
Ett liv utan slut
Evigt liv utan själ
En  omöjlighet  visste jag inte då
Att sälja sin själ för liv
Ingen möjlig väg alls
Hela sin själ i kärlek är en bättre väg att gå
Vägskäl......
att välja vägen att gå
Förlora eller vinna
Ja valen är få
men slutligen jag valde riktning
 
Besjälad vandrade jag vidare............
 
Catarina©
 

Ber om en dag
 
Att ha lämnat nattens dimma lämnar ingen oberörd
Sakta träda in i gryningsljusens timmar
För att sakta svepas in i dagens skira mantel
Det är med en förundran jag möter den
En dag fylld med små mirakler uppträdda på en smal tråd
Det är vad jag önskar denna dag ska erbjuda mej
Livet instormande genom dörren
Gripande tag i mej i hjärtat
Svepa mej med ut genom dörren
Dra mej med ut och skaka om mej
Placera mej i livets mitt I den pulserande nervtråden
Livet
Omskakande livgivande händelser
ger blodet pulsen att slå lite hårdare andningen djupare

Jag ber om en levande dag
 
Catarina©

 

 

 Ser dörren står på glänt till det nya året

Silverglittret skymtas i dörrspringan

Lämnar spår av silverglitter innanför

Det lockar mej

Ber mej stigan in i det nya

Det lockar med all sin kraft

Bjuder in mig

Bjuder upp mig

Snart ....till en virvlande dans

 

Jag ser mig om

Ser på allt som har varit

All tid som gått

Hela kampen mot mig själv

Inom mig själv

Jag ger upp

Jag kapitulerar

Ser att kampen i sig själv inte längra har ett syfte

Jag lämnar allt detta för ett alldeles  nytt oskrivet blad

Som någonstan  i Universum även det är skrivet

Men där  kan jag  sätta silverstänk på dagarna

Vandra i fridens tankar på skimmrande vägar

Som bär mig fram emot nya glittrande dagar

 

Jag sveper av mig den slitna manteln

Bereder plats för den nya silverglittrande vävd av hoppet och förtröstans

Silvertrådar

Jag stiger över  tröskeln

Blickar inte bakåt mer än med ett leende på mina läppar

Med en hågkomst om allt som passerat har gjort mig mer gnistrande

Mer lysande än någonsin tidigare

Med vissheten om detta i mitt hjärta tar jag de första stegen i mitt nya liv

Jag är här

Jag är nu

Jag är

Catarina©

 

I livet utan  mitt

Står jag fri utan bojor

De förlöstes ur mitt hjärtas kamp

Den starka oförtrutna kampen

Att besegra alla inre smärtor

Allt som av rädsla hålls inkapslat

I ett begränsat rum

 

Vill få vara fri som öknen

Fylld av ett oändligt antal sandkorn

Unika var och en för sig

Som vart och ett av dem är en del av mej

Deras lyster...deras värme

I varje litet korn

Uppvärmda av solens strålar för att smeka mej tillfreds

Känslan av att vi tillsammans är ett

 

Jag önskar flyta i hop med dem

Till en enda stor böljande sand dyn

Medsvepandes av vinden

Virvlandes genom det oändliga varma

Evigheten i varje sandkorn

Samtalande med vinden i dess rörelse

Genom ett vidsträckt landskap utan slut

 

Tyngdlös genom evigheten

Aldrig mer fjättrad

 

Catarina©

 


Natten

när natten sej sakta sänker över mina kvarter
mörkret sakta träder fram
glider in
omfamnar allt i sin mantel
på himlen tänds stjärnorna bara för mig

Jag sitter här inne
Blickar ut
Ser hur de blinkar på himlen
Känner dess strålglans
Tryggheten de bär med sej till mig


Jag vandrar ut i natten som den vandrare jag är
En nattens vandrare på en stig genom livet
Beträder nattens gator med en tillit i mitt hjärta
Möter dess äventyr i gatlampors sken
Immigt dis kläder in alla gator i sitt ljus
Magin är oändlig
Vägen fylld av ensamma vandrar som söker sin stig

Månen
Vår vägvisare och vän i nattens timmar

 

Catarina©



 
Månsken .......

 

Månskens lyster

skimmrande ljus

bäddar in

täcket av magi

 

förtrollar min värld

 

vandrar omkring på bara fötter

daggdroppar

svalkar efter solens varma strålar

 

ängen beströdd av

glittrande droppar

skimmrande i månsken

 

spår

små små fötter

små små spår

på ängen beströdd

av trolldansens steg

 

Ängsull så vit

lyser

trollmors ängsull

plockas

tussar av den

spinns till finaste ull

 

klädnad

vill jag skapa

magisk

mjuk

förtrollad

trollsk

 

tar mej mellan världar

min syn klarare

ser magin

svävande över ängarna

vid dammarna

över ängarna

 

där dansen föds

i gryningsljus

träder älvorna fram

i cirklar

i mönster som skapas

med magi

 

talar de till mej

med ett språk utan ord

mitt hjärta svarar

ett språk

alltid förstås

 

talande hjärtan i månskenets ljus

lyfter våra hjärtan

sätter gryningen i brand

 

månskenet bleknar

älvdansen

trolldansen

allt stillas ned

vilan träder in

 

månskensljus bjuder snart återigen upp

 

till svävande dans

 

 Catarina©

 

Ödmjuk viskning

Nyss täckta i vinterskrud

Nu nakna trädens kronor

Ohöljda inför tidens tand

Uppsträckande sina grenklädda armar

Likt en stor omfamning

 

I dess mitt

I trädets innersta inre

Finns kärnan

Höljd av årsringar av upplevelser

Minnen lagrade i varje träd doftande cell

 

Underbara vidsträckthet

Väcker förhoppningar

Visshet om att delande helhet

Föder insikter

Flödande i gemensam jord

 

Skådar dess skönhet

 

Ödmjukt vajande för Vindens Ord

 

Följande varje viskning

Catarina©
 

 

I mörkrets ljus 

 

I nattens mörkaste mörker

 Glimmar ljuset  i sitt klaraste sken

I det mörkaste mörkret

Där finns ljuset som starkast

Träda in i mörkret

Låta ljuset gå oss tillmötes

Inom oss slåss rädslorna i en evig kamp

Om att lämna oss

Bereda plats för de glittrande ljusen att tändas

 

Midnattstimmarna vandrar sakta emot gryningstimmarna

I Vargtimmarna

Där känslorna ligger som starkast i sin vagga

Mötas i blandning av energier

 

Korsande banor

Vägar att mötas på

Livsöden att skåda

 

Öppen i soluppgången välkomnande ljuset ännu en gång

Låta mörkret kliva tillbaka i sej själv

Ljuset flöda in

Fylla på för en ny seglats i ljuset

 

Catarina©

 

t

Spunnet guld

Jag vandrar på snötäckta vägar

Känsla av att sväva ovan mark

 

Lättheten vandrar in i min kropp

Likt en seglats över kristallklart hav 

Vandrar jag vidare i natten 

 

 

In i mina drömmer vandrar jag 

Friheten sprids i genom mina ådror

 

Jag spinner guld

Väver nya vägar 

Skapar broar 

 

Vandrar ut på guldbeströdda stigar 

Emot nya möten i min  parallella värld

 

I en värld av samtida existenser

Skeendet i samtiden

 

Jag väntar 

Min tid 

Min stund för möten i natten är nu

Vaken i drömmen 

Väntande på mötet 

 

Det själsliga sambandet i nattens ljus

vandrar emot mig

I drömmens fulländning

av spunnet guld

Catarina©
 
 
My life i for giving
It is  for forgiving
It is for giving life
It is a forgiving life
It is forgiving giving life
 
Catarina©

 

Jordens innanmäte


långt långt därinne

längst in i det glödande

finns minnena

där dansar minnenas stjärnstoft med kvarhållna ögonblick

tätt tätt i en virvlande dans över glödande eldhav

elden lever i minnenas bilbliotek

svävande bland universums bibliotekarier

arkiverande händelserna efter tidsrytmen

uppfunnen av behövande männsikor

indelande livet och tiden i trångsynta upplevelse mysterier

inte fritt flödande glödande liv

uppkommet ur universums innersta mittpunkt

alltings ursprung

allvetande kunnskap arkiverad i en miljontals sekunds hastighet

virvlande runt i universum

väntande på uppsökande själar

redo att fånga minnesglimtar av sin egen storhet

ödmjukt svävande

i tidslöst perpektiv

uppfunnen icke existerande tid försvunnen

framtiden framåt

samtiden nu genom dåtidens redan försvunna dilemma

i nuet finns allt om det fångas

minnena i jordens innanmäte förevigt svävande i ett glödande centrum

 

Catarina©

Flingan den faller.....

 

 

Vandrar mellan fallande flingor

Skapade av frostnupet månsken

Samlade i en gnistrande kristall

 

Faller ned

Ned rakt på mig

 

 

Gör mig gnistrande

Gör mig hel

 

Undrar

Kan alla andra också se

Det gnistrande klara

Falla ned

 

Jag faller inte

Flingan  faller

 

Lysande den gör mej

Skapar gnistor där jag går

 

Mitt i all vackerhet........

 

Catarina©