greenskyandpinkclouds

Ödmjuk viskning

Nyss täckta i vinterskrud

Nu nakna trädens kronor

Ohöljda inför tidens tand

Uppsträckande sina grenklädda armar

Likt en stor omfamning

 

I dess mitt

I trädets innersta inre

Finns kärnan

Höljd av årsringar av upplevelser

Minnen lagrade i varje träd doftande cell

 

Underbara vidsträckthet

Väcker förhoppningar

Visshet om att delande helhet

Föder insikter

Flödande i gemensam jord

 

Skådar dess skönhet

 

Ödmjukt vajande för Vindens Ord

 

Följande varje viskning