greenskyandpinkclouds

 

Känna...vinden i mitt hår......

 

Med spretiga ben

På det kalla golvet

Framför elden

Tänker.......ska det alltid vara så här......

 

Min kropp

ganska mager

Armarna delvis blå

Att min mage knorrar det är väl inte så konstigt ändå

 

Vet ni att kristallkronors sken är kallt även i eldens mjuka sken

Eller blir allt så här när ingen kärlek finns att återspegla

 

Ska de aldrig vakna

Fast det är lugnast när de sover

De bryr sej knappast om

vad jag behöver

 

Ingen kan tro att mitt stora fina hem

är så ödsligt och så kallt

Kommer värmen någonsin åter..........

 

När de slocknat blir allt tyst

Stilla

Ingen längre vill mej något illa

Då kan jag sjunga

Jag kan dansa

Sväva lätt omkring i tomma rum

 

I tomma skafferier finns inga råttor

 

Ja ....rummen är  tomma

Finns ingenting kvar numera

Ödligt kallt och tomt

Endast ekot är min vän

 

Ingenstan att mej gömma

Ingen egen vrå

För mej och mina saker

De få ....de jag har kvar

Jag känns liten

I ett hem i en vrå

Där syns jag nästan inte alls

 

 När de vaknar

Smyger jag ut

Vill inte vara

Vill inte känna

Ut i blåsten

 

Där kan jag åtminstone känna

 

Vinden i mitt hår

Catarina©