greenskyandpinkclouds

Tträdgårdsföreningen Steffens minne har LÖPPIS i dag....





klockan 12.00 - 15.00

Kaggeservering med våfflor


Välkomna !!!!!!

Till minneslunden i går
tände ljus och lämnade blommor till Käre Far
Nu  är han på plats i evigheternas minnesbank



En vacker plats för vackra själar......♥

Morgonen är lugn och fridfull
kaffet är hett och starkt

jag är trött och slak
sitter i soffan
ej helt rak


mmmmm....
så kan morgonen kännas

vilodagen är här
göra vad man vill
helst ingenting

läsa , skriva och fundera
sedan vill jag nog inget mera

planera min trädgård härifrån
nya plantor planterats
gräset klippts

grillat har man
skönt att  krypa ihop i lägenheten
hmmmm...
men kollo drar...

kanske ska ge mej av dit
kanske snart...

mmmm....vi får se

tar mej nog en köpp te

alltså inte te
utan kaffe ska dä va

Kyssande evigheten

vandrar jag

på gyllene stoft

en väg beströdd av händelser

sammanlänkade

varandras närvaro

i en helhet

valurnans ångest

om att rätt väg skall dras

i ödets valkamp

timglasets sand rinner

sakta korn efter korn

sanden

snart genomstrilad

tiden

den icke existerande

har snart runnit klart

ödets ögonblickliga händelser

drabbar mej

i sekunder i från bortglömda dagar

symfonin av händelser

hågkomster

sveper förbi

genom min minnesbank

tider i från förr

bilder i från framtiden

en kaskad av brokigheter

svindlar mitt hjärta

symfonin

ödets labyrinter

seglar rakt i genom mitt liv

öppnande dörrar

till ett slutet liv

öppnat

till applåderna i från

ett hjärtas röst

Catarina©

I grönskande

finns jag

ängens gräs

vajande mellan blommor

existerar jag

samspråkar på evighetens språk

själsligt vetande

i kunskapens insiktsfulla känsla

allt är evighet

ingenting försvinner

löses upp

upphör aldrig att exixtera

fortskrider

återkommande tillstånd

en gång utgångna

för ett återtåg till ursprung

finns jag??

källans existens i varandet

själens tillstånd

vilande i grönskan

bland knopparna

sakta fallande till marken

varandet

älskandet

i nuet

©Catarina♥

Sätter mej ned

önskar mej en stubbe

kunde sätta mej ned
funderingsstubbe
det skulle jag önska mej

sitta där
fundera

livet
vart går det med mej

känna stubben
livet den levt
när den fortfarande var ett sagolikt träd

vidsträckt krona
trädarmar uppe i universums höjder
rötter så djupa
nere i djup varm mylla

stadigt förankrad
sagolikt vidsynt
överblickande allt

vidsynt som få
uråldrig kunskap
öppen för allt
välkomnande allt

undrar
kliver in i stubben
känner dess puls
vill dela den
ha den med mej
ännu en stund

närvaron
outsäglig varsam
en smekning i min själ
närheten total
livet som ett flöde
sviter i från förr

kunde nästan se mitt öde
stigen min var sann

se var stigen bär
i en evigets sekund
svindlande berusning
ödmjukhetens vågor
böljande emot mej

insikten
djupt inom
infattade oslipade stenar
slipas till gnistrande ädelstenar
under livets evinnerliga oändliga
resa genom kunskapens marker

slutligen
någorlunda färdig funderad
så kliver jag ut
sitter på stubben

den som jag önskar mej
en stubbe vore bra att ha


Catarina

I ängarnas gräs

letar sig de strävande

knopparna

strävande genom gräset

upp mot solen

vajande halsar sträcker sej

sökande

ljusglimtar skymtar

mellan strån så sköra

blå klockor klämtande

ringa in till ännu en dag

i grönskande symfoni

vaknande

alltet

utsprunget ur

ursprungs källan

Moder Jord

kallar dem tillsammans

för att än en dag

öppna sina blad mot omvärlden

sprida kärlekens ljus

likt vågor böljande

ut i rymden

för att sedan

spridas ut

små små

kristalldroppar

sagolikt omspunnet

med vackraste silvertråd

förbinder tillsammans

en enad själ

talande

språket

det som landar

inom

i djupet

av hjärtan

sammanlänkat


hjärtats språk

in i våra själar når

blommornas vingar

bärande vidunderliga

dofter

in i våra sinnen

återväckande

delar

slummrande i tider

bortglömda

©Catarina