han lyfte huvudet mot himmlen
kände den svalkande vinden svepa över ansiktet
han kände
han lever
andas
in ..ut
tänkte tillbaka
när han trodde att allt började
när han tappade bitarna
de som han förlorat
tappat
inte behållit
för det var han som släppt taget om sitt hjärta
ingen annan har gjort det
erfarenheterna hade han fått hjälp med
men ingen hade någonsin bett honom
lämna i från sej bitarna i från sitt hjärta
han kunde behållit dem
kämpat för dem
behållit smärtan , känslorna
inte bara släppt i väg
stängt av sitt hjärta
kändes så sorgligt när han tänkte efter
att lämna ett pulserande hjärta vid sidan av livet
stänga det för kärleken
känslorna
allt
som ett stort försvar emot om världen
att inte behöva känna igen
ever
vad kan vara så hemskt att man förnekar sej själv att känna
ja han visste ju om sitt livs erfarenheter
han vet
rädslan för det som varit
att känna så igen
aldrig mer
inte så utsatt
men heller aldrig mer så ensam
utan kärlek
det kommer att ta tid
men de säjer att den läker alla sår
tiden
just nu skulle han behöva världens största plåster
så han kunde sätta det på sitt hjärta
för det hade börjat blöda
han ville att det skulle sluta
men samtidigt inte
visste djupt inom sej
att detta var någonting
som hörde till
renande
avskalande
så naken som han kände sej nu
hade han aldrig tidigare kännt sej
som alla hans nerver låg utan på huden
kapitulerade.....
han överlämnade sej själv i kärlekens vård
hade den förtröstan att allt skulle ordna sej nu
med lika mycket arbete som han lagt ned på att hålla allt borta
ute ur sitt liv
lika mycket tid tänkte han nu lägga ned på att återställa allt
tillbaka till sitt ursprung
bultande
levande vitalt
med kärlekens hjälp så är allt möjligt..
resan kan börja
allt är packat för hjärtats återkomst
tillbaka
på plats i hans liv
forts....
