Placeras ut och hängas fram
Månljus
Sträcker ut min hand
upp emot universum
mot Månen
öppnar min hand
önskar mej
en liten strimma månljus
ber om
att jag ska fånga en del av dej i strimman
sluter handen ömt
av det som jag hoppas
är en del av dej
andas
blåser ut mina andetag
över den slutna handen
in i den
ber om att den ska vara kvar
strimman
stoppar handen under min kudde
öppnar den sakta
lägger försiktigt
månljuset under kudden
lägger mej
ber om
att jag i drömmen
ska möta dej
i månljuset
i mina drömmar
svävande
i mötet
mellan våra själar
outsägligt
strålande
i månljuset
gnistrande av silverljus
som omger våra själar
i oändlighetens kammare
sluter mina ögon
hoppas
på ett återseende
i mina drömmars natt
Catarina©
under natten
timmen är sen
skymningen har lagt sej
ömsar jag skinn
tar en annan skepnad
lämnar min lekamen
inträder en annan skepnad
träder ur min kropp
en annan form
transformeras
kliver in
fjäderskrud
fri själ
vingbeklädd
prövar mina vingar
flyger i väg
lättar
seglar över landskapet
spektrat av händelser
breder ut sig
friheten i lättheten
euforisk
tydligheten framträder
innanför mina ögon
överblick
vidvinkel
livets perspektiv
vidsträckt liv
oändligheten
landar på en klippa
öppna ögon nu
helheten
sammanlänkandet
energi som flödar
friheten i att andas
de olika skepnaderna
natten närmar sej sitt slut
dags för återvändandet
återsteget
till min själs boning
osvävande instiger jag i
drömmarna utan slut
Catarina©
Där svarta korpar flyger
När svarta korpar flyger över mitt bo
Tror ni då att jag kan finna någon tro
Att långt därinne i mitt hjärta
Kunna finna någon ro
Jag lyssnar stilla till vingslagens susning
Undrar om det i deras slag
Finns någon tjusning
Nej.....det är bara vingars kamp om överlevnad
Flaxa vilt
Vill inte bli förstenad
Kampen för att undgå rädslan sin
Gör att de ovanför mitt bo cirklar kring
Att försöka spegla sitt eget förakt
Kan bygga på allt i en faslig takt
Tittar de in kanske de av sin egen förvåning får slag
Att de inte skulle tro detta alls denna dag
Vad skulle de alls hit att göra
De skapar ju bara sin egen röra
Här finns ju bara jag
Finns inget mer här än det
Mitt hjärtas underbara dörr står alltid öppen
För den som vågar titta in
Men tror ni att dessa korpar vågar ...
De ser inget annant än sin egen ångset
När de sent om natten kommer
Speglar sej i sin egen vanmakt
Ej redo för någon större kärleksakt
Mitt hjärta gör att de försvinner
Deras liv känns som om det i från dem rinner
Ja...vad ska de göra
När deras känslor så hårt i deras hjärtan håller
Att öppna sej för livet
Det som erbjuds
Det är kapslat in som i Granit
De ifrån mitt bo vänder
Trots allt
Så vilar allt i deras egna händer................
Catarina©
.....
de ord som sägs som inte borde blivit sagda ...inte säjer vad hjärtat känner .... När man vet att människor bara fyller ut med ord som inte betyder någonting
Ord
Du
talar till mej
orden jag hör
de säjer ingenting
de är som tystnaden
i en öken utan oaser
rösten uttalar ord
ord som inte fångats av hjärtat
de ljuder utan känsla
hjärtat håller du inte i din hand när du talar
ord utan känsla
jag ser vad du inte säjer
känner det du inte vill ha sagt
när inte hjärtat är med
öppet
utan talet blir till tomma ord på en tråd
som oskimrande pärlor
uppträdda på taggtråd
ingen ljuvlig silvertråd
med pärlemorskimrande pärlor
med en djup lyster
sprungna ur hjärtat
då har orden förlorat sitt värde
tystnaden för det stora talet
inför vidsträckt publik
ord utan hjärta blir till en tröstlös sanningslös yta
i ett otapetserat rum
i den sanningslösa skogen
där ingenting växer
hjärtorden slår ut
skott uppskjutna direkt i från hjärteroten
grönskande
prunkande
livgivande
sanningsbejakande
får mina öronmusslor att svämmas över
av skimrande ord
skapta för kärlekens skull
Catarina ©
Känna...vinden i mitt hår......
Med spretiga ben
På det kalla golvet
Framför elden
Tänker.......ska det alltid vara så här......
Min kropp
ganska mager
Armarna delvis blå
Att min mage knorrar det är väl inte så konstigt ändå
Vet ni att kristallkronors sken är kallt även i eldens mjuka sken
Eller blir allt så här när ingen kärlek finns att återspegla
Ska de aldrig vakna
Fast det är lugnast när de sover
De bryr sej knappast om
vad jag behöver
Ingen kan tro att mitt stora fina hem
är så ödsligt och så kallt
Kommer värmen någonsin åter..........
När de slocknat blir allt tyst
Stilla
Ingen längre vill mej något illa
Då kan jag sjunga
Jag kan dansa
Sväva lätt omkring i tomma rum
I tomma skafferier finns inga råttor
Ja ....rummen är tomma
Finns ingenting kvar numera
Ödligt kallt och tomt
Endast ekot är min vän
Ingenstan att mej gömma
Ingen egen vrå
För mej och mina saker
De få ....de jag har kvar
Jag känns liten
I ett hem i en vrå
Där syns jag nästan inte alls
När de vaknar
Smyger jag ut
Vill inte vara
Vill inte känna
Ut i blåsten
Där kan jag åtminstone känna
Vinden i mitt hår
Catarina©
Gryningsljus
Sakta
tar jag av mej min drömmantel
reser
mej sakta i från drömmarnas bädd
min mantel är smyckad
med rosor
dofter
i från den underbara grönska
jag möter i nattens drömmar
ljuvligheten dröjer sig kvar i mitt sinne
en känsla av välbefinnande
som att sakta suga på en karamell
ännu ett tag
kittlande känsla av välbehag
förnöjsamhet dröjer sig kvar
kliver upp för att möta
gryningsljusen
sakta ser jag
ljuset resa sig
gå mej till mötes
de tänds
en ny gryning till mötes
gryningsljusen
en underbar stund
som evigheternas evighet
där
just då
i gryningen
när ljuset träder fram
ännu en gång
går jag det tillmötes
välkomnar ännu en gryning
Silence
In the silence of the night
I rest my soul
in the beauty of the moonlight
I rest in the stillness and recreate my soul
Listening to my heartbeat within
And in that silence I can find myself
Feel myself
The essence that is me
Who I want to be
All that I can be
Remembering that all is possible
as long we have love
for ourselves
Catarina©
Så att vara lite mer närvarande i sitt eget liv
Silvertråd
Väver
min bonad
med silvertråd
glänsande
skimrande
i månljuset
väver samman livet
flödena
livsverket
som flödar framåt
silvertråden rör sig snabbt
skaper de vackraste mönstren
levande
bonaden som skapar liv
händelser som präglat
livet
kärleken
ingen blodig taggtråd
som river upp skör hud
lämnar såriga sår
innanför
utanför
skärande ångest
avgrundsvrål
stora hål
i nattsvart själ
nej
inget av det
utan skimrande glänsande
silvertråd
efterlämnande
vacker väv
mitt liv
min framtid
mitt kommande liv
ljuset
kristallvitt
skimrande
längtan
silvertråd
Catarina©
Stiger sakta upp
Vindens kraft
Vinden smeker stilla min hud
Den ger en lätt smekning
som sakta rör sej över min hud
Kittlar sakta mina sinnen
Leker med mitt hår
Blåser kraft i träden
Smeker gräset torrt efter regn
'Ger fåglarna luft under vingarna
Virvlar runt och ger tankar och ord
till hela vår jord
Förmedlar tankar i från vår kära Moder Jord
Höra viskningarna i från hennes storhet
Ta till sej dessa tankar
Låta dem landa i mitt sinne
Hur förhålla sej till naturens skörhet
så den inte bleknar bort utan vår kärlek
Vindens styrka finns i varje smekning
Varje vindpust
Varje orkan
Smärta kärlek
är upp till oss
Att lyssna till vårt inre
förstå
Catarina©
den är till för vilan ...återhämtningen...kontemplationen.......tystnaden
inte farlig......om man väljer den
en källa till överlevnad....
Ensamhet...
Tystnad
Jag längtar dej
Stillhet
jag saknar dej
I kontemplationen
I ensamheten
finner jag ro och stillhet
Där finns inte allt buller
Alla intryck
de som pumpas fram emot oss
in i oss
snabbare
snabbare
Flimmer rusar emot oss
Måste vara med
måste ses
fika någon dag
ett glas rött
ett glas vitt
på stan någon dag???
Tränga in
placera
vika undan en sekund
rusa hit
rusa dit
Jäkta
So What????
Standby hela tiden
I spåret
på stranden
affären
jobbet
Alla ska man hinna med
inte bara vara jag
Gud så konstig du är!!!
Vill du inte hänga med
Sitta där och hänga
Vi måste prata någon dag
Kastat ur sej skiten
Låt någon annan den ta
Prata utan att säja något
ord utan innehåll
Lycklig göra sej själv
Tomhet i möten
Möta utan att mötas
Fraser att fylla livet med
Djupet saknat
Innehållet borta
Så jag väljer............
Sätter mej ned på min Stubbe
den som jag ännu inte har
men i tanken finns den
Funderar stubben...........
Där ser jag ut
ut över livet
I Stillheten
I Tystnaden
I Kontemplationen
Där....
Där finner jag ro
Begrundar där
Finns bara till
Är så konstig jag vill
De tysta orden
finns för evigt kvar
Kärleksfulla viskningar till min själ
Dröjer sej kvar för alltid
Vilande
Närvaron
I mittt inre
En seglats i evighetens ocean
spegelblank
när den stillnat
överblickar själen sitt bo
Läkande vila smeker den
till återhämtning
Svalkande näring
Omhuldar i ensamheten
Sveper in
Dröjer kvar
Stannar i stillhet
I Ensamhet
Ännu ett tag
Catarina©
När änglarna viskar ditt namn....
I ljuvlighetens tid
minns jag allt Du var
Känslan av din närvaro finns i mitt sinne
Att älska dej var en gåva
Gåvan till mej var
att du fanns där för mej
I evigheten finns Du kvar i mitt minne
Själen har lämnat en del kvar hos mej
Den bor i mitt innersta inre
Spår av Dej längst där inne
Fotstegen du lämnat kvar
där du gått
Dröjer sej kvar genom livet
För allt Du var
Allt Du gav
Platsen
Den som var din
Finns alltid kvar
Där finns Du alltid kvar
Så när jag hör änglarna viska ditt namn
Då vet jag att Du är här
Catarina©
Jag stannar upp
I nattens drömmar bringas dagen till liv..
allt blir till ett…-
Allt sorteras ut – sammanfogas till en helhet…..
som vårt undermedvetna kan förstå
Kristallklara nätter skapar kristallklara tankar om vårt liv –
vår framtid –
vår livs uppgift
Allt blir tydligare i nattens svalka
Svalkan skärper våra sinnen och öppnar upp oss för universums gåvor
Så tydligt som allt blir i nattens drömmar
så nära är vi kanske aldrig vår livsdröm
som just då i nattens svalka
Catarina