Minnen
Tiden....
den går
oavsett vad vi gör
den fortsätter framåt
bakåt
sidovis
in i evigheten
in i framtiden
tillbaka till dåtiden
till det som en gång varit
in i våra minnen
de som vi skapat tillsammans
gemensamt
som inte går att ta i från oss
alla erfarenheter
kärleken
det som i upplevt
i kärlek
i sorg
i glädje
det som varit
det som inte återkommer
som vi endast kan återuppleva
i våra hjärtan
dofterna
smakerna
känslorna
berörningarna
kroppsligt
själsligt
upplevelser man inte vill vara utan
som samlats på hög
i hjärtats minnesbank
som ett berg av rosa skimrande minnen
som man kan vandra i när saknaden blivit förstor
vandra kända vägar
som man bestigit förrut
tillsammans
enkelheten i varandet
att älska någon är stort
att få använda sitt hjärta
till det som det är ämnat för
kärlek
att ge
ta emot
den underbaraste gåvan
ett älskande hjärta
kan även det känna sorg
men i all sorg finns också kärleken
kärleken till det som gått förlorat
den kärleken kan åter lyfta oss
lyfta oss över ytan
så att vi kan andas av kärlek igen
kärleken lyfter oss fram
som rosenblad på vattenytan
kärleksfullt
levande
i kärlek
Catarina
Luft under vingarna....
börjar komma tillbaka
luften under
vingarna bär lite bättre
till och med lyfter
vingtagen blir längre
flyger längre sträckor nu
det bär
dagarna går
minnena flödar
ömt
kärleksfullt
tid som var
lyfter
eftersträvan
närvaro
känslan av gemenskapen
den finns....
runtomkring
där finns DU
nära......
förtröstan
att vara tillsammans
men långt i från
själsligt
tron
vetskapen
att höra i hop
alltid
att minnas
känna
dofter
smekningar
kramarna
allt du var
allt du fortfarande är
själens storhet
det gudomliga att veta
DU är alltid nära mej
mitt hjärta är alltid öppet
när du kommer förbi
när livet rämnar under fötterna ...
allting försvinner......
ensamheten är det som är....
grunden är skadad ...
När det rasar....
Likt stenar som faller
Muren som krackelerar
Sprickor i grunden
Skakad ända in i märgen
När livet faller i från en
människor vände sej om
jag såg vad jag inte ville se
Sidorna
de som funnits
men i mina blå ögon
fanns de inte
såg inte allt
Att i sin egen förnekelse blunda
för något som varit där
i ett skimmer av godhet
så såg jag inte
ville inte se
Jag tillhörde de som såg det goda
ingenting annat
fanns ingen tro på missbrukandet av andra
inte mot mej
fanns inte i min värld
Men när första sprickan visar sej
följs den av fler
När man kan se i genom fasaden
då kan man inte blunda längre
öppna ögon som inte går att stänga
När alla slöjor dragits bort
Ser man allt för vad det är
Naket
Utan nåd
Smärtsamma seenden i min själs inre resa
Att bygga upp tar tid
sten för sten
Sprickor att laga
Tårar ...svett .....
Bit för bit
jag vet jag har byggt
efter att ha lämnat
Liv...människor...saker .....upplevelser...
Jag vet i dag
det gjorde mej starkare
visare
det skapade mej
gjorde mej mer unik
drog mej närmare mej själv ...min själ
diamanten blev klarare
Catarina©Gråa skuggors dal
Bland de grå livlösa trädens grenar
Skymtar livlösheten vandrandes med steg utan kraft
Ensamhetens andetag sveper in allt i en disig dimma
Hopplösheten hänger i från grenar likt uttorkade hjärtan
En sky av tvivel sveper förbi
Bildar rysningar efter min ryggrad
Uttömt liggandes vid mina fötter
Hjärtat en gång levande pulserande
Sorgsenheten strömmandes ut ur de öppna såren
Livets sårbarhet naket skådat i ett förgängligt landskap
I ett liv utan ord
Utan liv
I de träden slår inga knoppar ut
Bryts ned till skrumpenhet
sakta fallandes mot marken
I de gråa skuggornas dal finns inget liv att leva
Endast ensamhet att andas
Catarina©
Dina skor
Ingen rätt jag har
ingen alls
Har aldrig gått
aldrig vandrat i dina skor
inga steg har jag tagit
längs din väg
Bara sett dej en bit i från sidan
Vilken har den rätten......
ingen säjer jag
Man kan tycka
önska
vilja
i tystnad
För innan man vandrat
många mil den vägen
i ett par alldeles för slitna skor
dömmer man ingen
Kanske sträcker man fram en arm
säjer
Jag vandrar med dej en bit på vägen
så förstår jag då
vart du har vandrat
ingen rätt
utan dina skor
Catarina©
Ta min hand
tar du min hand
går jag med dej
vandrar en bit av din väg med dej
vill du dela några steg med mej??
vandringen i sej
kan bli en stilla meditation
pratar gör vi bara om vi behöver
vi kan vandra i tystnaden
mötas där
orden spelar ingen roll
mötet i vandringen
står över alla ord
Vi kan gå delar av vägen tillsammans
den del som är sann för oss
steg för steg
närmare framtiden
dåtiden bakom oss
nytt
steg för steg
oändligheternas möjligheter
vilar i våra händer
i vår stund tillsammmans
är det just där
i våra händer
allt vi behöver
för att
vandra en bit av vägen tillsammans
om du vill
fatta min hand
går vi
en bit
tillsammans
Catarina©
Inte ens nu
när allt är precis som det är
då vandrar jag omkring
i kring i illusionernas slöjor
lyfter på dem
sveper undan dem
med mina tankar
är det en illusion livet
är det så
eller är illusionen verkligheten
verkigheten ....illusionen
detsamma
allt är nu
strävandet
verkligt
en förfining av själen
närmare
nära
att få vara det som är
som är helt
som är det som vi går emot
öppna
utanför eller i illusionen
bläddrar i blocket
med mitt livs anteckningar
var det verkligt eller en illusion
när slöjorna lyfts
viks åt sidan
allt blir samtid...nutid
här i detta nu
verkligheten i detta nu
bygger mina illusioner
visioner
med mina drömmar
med mitt hjärta
vandrar jag bland silverslöjor
mellan dimensioner i illusionernas värld
hängivet sökande andra världar
i mitten av mitt universum
seglande
min själ sökande
Blomsterstolen
den blomstertäckta stolen
där sitter hon
vilande
med utsträckta händer
mottagande livet
fjärilsvingar nuddar hennes kinder
placerar färgernas stoft i hennes händer
givande
delar hon med sej
av vingarnas färger
virvlande seglar de
ut genom etern
sökande efter hjärtan
de som söker färg
vingslagen nuddar hjärtan
vackra färger
sprids i hjärtans kamrar
värmande
livgivande
stolen fylls av fjärilar
blommor
vackraste färgerna
blomster rankorna växer
sprider sej
likt ringarna på vattnet
flödar färgerna
finner de sökande
längtande
hennes händer öppna
givande
vägen till det outgrundliga
läkande
fjärilsvingarnas slag
Catarina©
Du är
inre
i det innersta inre
mitt inre
där är du
tog dej dit
var inte beredd
räknande inte med
någon som du skulle komma
svepte undan allt mitt skydd
min pansar
slet av mig allt
stod där naken
naken för dej
bara för dej
skälvande
sårbar
nervtrådar dallrande
kom som du är
sa du
eller kom inte alls
helt och fullt
inte bara kanske
i tveksamheternas oändlighet
magasinerade jag all ångest
alla rädslor
slängde kvittot
och steg fram
sa
ja
ta mej som jag är
helt och fullt
överlämnar mej till dej
öppnar mej för dej
kliv in
kärlekens välkomstport
öppen för dej
kom in
dröj kvar
var hos mej
ännu ett tag
du är i mej
jag är i dej
lyfter tillsammans
De vi inte ser ...de vi blundar för ...inte vågar fråga....
Hur är det? Hur mår DU?
Taggtråd
Blek natt placerar rysningar längs ryggraden
Blåsten utanför piskar regnet mot rutan
Likt armar
Klöser de fönsterrutan
Gnisslande kvistar
Skär i öronen
Ensamheten
Ren skär nattsvart ensamhet
Hennes andetag ekar i tystnaden
Taggtården skär i genom hennes ådror
Smärtan i själen mer närvarande i natten
Hon skriker de tysta orden
De som ingen hör
Sitter väntande
Väntar på att något ska förändras
Att hennes ärr ska läkas
De i själen
De som finns överallt på hennes kropp
När blodet slutar droppa
Så börjar det igen
Bultandet
Smärtan
Igen ....Igen...igen
Tråden Taggtråden river
sliter henne itu
Igen Igen Igen
Catarina©
Sköljer
I livet
genom skuggornas dal
färdas jag ljusår härifrån
flyter ut i bland universums lyster
fångad av ljuvligheten i den kristallklara
diamantnatten
når ut i det klara gnistrande
svävande på en våg av tillfredställelse
ser jag fram emot nya resor
lättheten präglar nattens böljande serenad
själens boning förslöses genom varandets
böljande våg
frigörelsens totala övergång
övergången slutgiltiga ode till kärleken
till livet
sköljande över som en våg byggd av universums
finaste instrument
kärleken
Catarina©
Man kan undra...Är de då rätt
han hade börjat öppna sej nu
tillät människor i sitt liv
fortfarande lite på avstånd
distans
men han umgicks
lite
han hade fått hjälp
sakta men säkert växer han
lite framåt
lite bakåt
tilliten är inte stor
svårt att lita på
att andra vill honom gott
snabbt tillbaka i skalet
avvaktande
vad ska han göra
blir trött på att ständigt vara på sin vakt
tillitsträning
något han skulle behöva
träna på att lita på
att älska sej själ
inse sitt eget värde
att han är bäst
bäst på att vara honom
ingen annan kan ju vara just honom bättre än han själv
så vad gör man nu
man fortsätter
med hjälp
fram mot den dag när det löser upp sej
alla de hårda knutarna som hanbär på
ständigt på vakt
alltid känna sej jagad
missbrukad
betraktar nu sitt "nya" liv som så sakta börjar ta form
lite närmare sej själv
har arbetat ..tränat hårt nu
på att bli stark
finna tillbaka till sej själv
han har äntligen
börjat känna förväntan över att något bra är på gång
livet framför honom ter sej lite ljusare
en del arbete till krävs det förstås
men det är tur att det fanns livlinor
som han kunde ta tag i
som var stadiga nog för att dra upp honom på land
han väntade på den dag när han äntligen skulle känna
den bultande pirrande kärleken i sitt hjärta
inte långt kvar nu
han är verkligen på väg......
♥Catarina♥
han lyfte huvudet mot himmlen
kände den svalkande vinden svepa över ansiktet
han kände
han lever
andas
in ..ut
tänkte tillbaka
när han trodde att allt började
när han tappade bitarna
de som han förlorat
tappat
inte behållit
för det var han som släppt taget om sitt hjärta
ingen annan har gjort det
erfarenheterna hade han fått hjälp med
men ingen hade någonsin bett honom
lämna i från sej bitarna i från sitt hjärta
han kunde behållit dem
kämpat för dem
behållit smärtan , känslorna
inte bara släppt i väg
stängt av sitt hjärta
kändes så sorgligt när han tänkte efter
att lämna ett pulserande hjärta vid sidan av livet
stänga det för kärleken
känslorna
allt
som ett stort försvar emot om världen
att inte behöva känna igen
ever
vad kan vara så hemskt att man förnekar sej själv att känna
ja han visste ju om sitt livs erfarenheter
han vet
rädslan för det som varit
att känna så igen
aldrig mer
inte så utsatt
men heller aldrig mer så ensam
utan kärlek
det kommer att ta tid
men de säjer att den läker alla sår
tiden
just nu skulle han behöva världens största plåster
så han kunde sätta det på sitt hjärta
för det hade börjat blöda
han ville att det skulle sluta
men samtidigt inte
visste djupt inom sej
att detta var någonting
som hörde till
renande
avskalande
så naken som han kände sej nu
hade han aldrig tidigare kännt sej
som alla hans nerver låg utan på huden
kapitulerade.....
han överlämnade sej själv i kärlekens vård
hade den förtröstan att allt skulle ordna sej nu
med lika mycket arbete som han lagt ned på att hålla allt borta
ute ur sitt liv
lika mycket tid tänkte han nu lägga ned på att återställa allt
tillbaka till sitt ursprung
bultande
levande vitalt
med kärlekens hjälp så är allt möjligt..
resan kan börja
allt är packat för hjärtats återkomst
tillbaka
på plats i hans liv
forts....
att känna ...det var vad han önskade sej
känna kärlekens flöde i sin kropp
i sitt hjärta
hur kan det bli möjligt
vad gör man för att uppnå det
hur lever man sitt liv då
för att få känna en del av det underbara
som så många andra verkar leva mitt i
han kände som om han alltid stått utanför
och tittat in
inte deltagit
inte varit med
annorlunda
men kan det vara så fel
att inte passa in
alltid vara fel
kanske handlar det inte om att vara fel
det kanske handlar om att vara rätt för sej själv
inte behaga andra
för deras skull
att vara rätt för sej själ
öppna hjärtat och ta emot sej själv
helt och fullt
precis som den jag är
hur kan jag älska någon som mej tänkte han
vad är det som är så speciellt med mej
ingenting
jag kan inte se någonting hos mej
som skulle kunna vara så värdefullt
så speciellt
att det skulle göra mej unik
vad kan jag göra för att nå fram till mej själv???
han hade nog kommit så långt nu
så långt i från det som kallas kärlek
det som ska vara så stort
så grandiost
jaaaaaaaa.....
vad????
hur kommer jag vidare
han bestämde sig där
mitt i sitt elände
att så här kan det bara inte vara
inte få fortsätta
så här vill jag inte leva
vill leva mitt liv
inte vara en åskådare
mitt liv....
forts......
♥Catarina♥
jaaaa....han var trasig
söndersprucken
bitar hade fallit i från hans hjärta
bitar som han inte visste vart de tagit vägen
de hade fallit av efter vägen
allt eftersom hans hjärta hade spruckit
han kände att de fattades
hade skapat tomrum
han ville inte ha det så
tomma rum i hans hjärta
som inte var fyllda med något
han önskade sej ett helt hjärta
ett levande
pulserande
han kom inte i håg om han hade haft ett helt
stort fullt fungerande hjärta någon gång
om det var så .....då var det länge sedan
längre än att han mindes
det var så länge sedan så han kunde inte ens komma i håg känslan
av hur det kunde kännas
för det mesta kände han ingenting
på senare tid hade han kännt att han saknade någonting
ett tomrum som skulle fyllas
saknad
inte bara värk
smärta
vissa dagar låg han bara i sin säng
fylld av ren blodröd ångest
ihopdragen
med armarna runt benen
ihopkrupen
utan att veta
utan att kunna sätta ord på vad det var han kände
samtidigt som ångesten rev och slet i hans kropp så var han samtidigt tacksam över
att han kände något
inte bara vara fylld av ett stort tomrum
ett sorts vaccum
den här känslan var i alla fall en känsla
någonting att ta på
rädslan som han haft tidigare för vad han kännt
var inte lika stor
det kändes som om han närmade sej
ja ..just det
sej själv
att börja förstå bristen på känslor
frånvaron av känsloliv
att ingenting inte riktigt kunde nå honom
inte såra honom
inte heller riktigt beröra honom
så var det faktiskt
men att han nu funderade på att så här kan det väl inte vara meningen
att livet skall vara
inget mer än det här
tomma dagar
ännu tommare nätter
stirrande i taket
funderande på vad som är fel
vad han kan göra
värken i hjärtat
han drömde om att få känna värme i hjärtat
kärlek...
vad är det
hur känns det
innerligheten
någonting............forts.........
♥Catarina♥
Jag ville jag vore....
Önskar vi alla att vi inte var här
Önskan om att vara där
Där som inte är här
Varför undrar jag då i bland
Varför är man inte nöjd med att vara
Bara vara i sitt eget
I den lilla värld som är vår
All den strävan
för att komma någonstans
All den bävan
för att inte komma någonstans
Vart vill vi
Vart är vi på väg
Hjälp oss snälla någon
Säg vart är vi på väg
Inte nöjd
Inte glad
Det passar inte mej
Fyller inte mej med behag
Ville ju vara någon annan ett tag
trodde inte det dög
med att bara vara jag
Tyckte helt enkelt att livet det sög
Men till vilken nytta kan det egentlgen vara
Att i någon annans värld vara
Tänk att i stället bara få vara Du
Ingen annan
Bara DU
Helt unik i ditt slag
Inte det allra minst vag
Du kan bara vänta
Känna pulsens slag
Men stilla nu
Kan du känna
Kan du se
Allt det vackra
Allt det som du kan ge
Stanna upp
Bara var i det du är
Le
Se dig omkring
Kom i håg
Du är viktig
Du är Du
Du är här
Catarina©
Såret
i det blödande såret
rinner känslorna fram
väller ut
sväller över
blodröd smärta
naken
nervtrådar som vibrerar
ligger utanpå naken hud
tomt
iskallt
nattsvart
skärande knivar
i hjärtat har slagit bo
hugger
skär
känslor itu
det som finns kvar
naken grå tomhet
iskall smärta
skakande hela själen
i från rot till topp
kommer aldrig mer vilja vakna
sova allting bort
vaccum
tom butelj
så känns det
pantad
inlämnad till återvinning
återskapad
till en glättig sak
plastig
okännande
nollad till kropp och själ
ny
förutsägbar
innanför ramen
NEJ!!!
lever utanför
runtomkring
känner
lever
andas
nu
...jag ler
i en värld utan slut
finns allt
där finns jag vandrande efter livets stig
allt jag behöver finns där
möten efter stigen
vandrande
skapande erfarenheter
river ner och bygger upp
jämnar stigen
små små gropar
äventyr
kära sorger
besvär
glada skratt
jag ler inombords
skrattar av glädje
dansar min väg framåt
om jag möter dej
jag lovar
jag ler
Obrukat...ej använt
älskade
förlorade
obrukade hjärtan
ej sargade
skårade med tandad kniv
stängda
inte blödande av sorg
förseglade
bultande av glädje
svävande
bortglömda
fladdrande
av kärlekens
svindlande nyförälskelse
värmen
kärleken till de kära
de nära
förnyelse
obrukade
brukbart
barrikader
inte öppnade
för livet
kärleken
i hjärtat
för att brukas
förbrukas
läkas
helas
nya förälskelser
utslitna
slitna
blomstrande kärleksprunkande
hjärtan i nyförälskelse i livet
evigt brinnande i kärlekens eldar
i hjärtats djup
öppnande
av kärlekens port till livet
glödande
Catarina
Genom elden
har vandrat många mil
många långa
strävsamma mil
motvind - medvind
uppför
ett antal gånger nedför
genom skärselden
vidbränt hår
blev det rött då
gjorde det ont
brännsår
skärsår i mitt hjärta
en del smärta
ljuvligt smärtsamt
nära
känns nästan skönt
när smärtan vidrör mitt inre
lever
då känns det inom
när man vandrat genom elden
vidbrända fotsulor
glorian lite svedd på sned
men inom
sakta lysande
elden gör mej stark
på andra sidan
väntar svalkande regn
ger mej liv
hopp
en tro
insikt
att ur askan reser sej
Fenix
stark
mot nya mål
nyskapande liv
skimrande fjädrar lyfter mej mot skyn
Catarina
Nu har det blivit lite brist på inlägg i gen
Det kommer att dyka upp mer bilder däri från undan för undan
Min andra magiska promenad på Skutberget detta år....
I tomheten vandrade jag själslös utan mål
I hopp om att finna det jag sökte
Att sälja sin själ för liv
Vägskäl......
men slutligen jag valde riktning
Det är med en förundran jag möter den
Livet instormande genom dörren
Dra mej med ut och skaka om mej
Jag ber om en levande dag
Då är hjärnan med i dag